104
103



102






Det var en gång för så länge sen du och jag slogs mot dumheten. Jag och en fin Esther åt pizza på ett golv i väntan på natten. Blev för påverkade för vårt eget bästa och skapade luckor den natten som ännu inte kan förmå sig att fyllas i. Därefter hängde jag med en Linn för att lindra smärtan som konstant infinner sig i kroppen i april. Vi pratade om presens och futurum. Det var en gång för så längesedan som smutsen i mitt rum gick att se igenom.
101
du ger mig så äckligt mycket magknip
jag ser de av dina steg som jag kan
resterande vill jag nog inte ens veta av
konstant hyperventilering
radera radera radera
ingen panikångest NEJ
100




















Moa och Li
av mig.
99






jag mår illa
äcklad av att existera