104







På torsdag ska jag ta farväl av världens finaste morfar.

103

 







102




















Det var en gång för så länge sen du och jag slogs mot dumheten. Jag och en fin Esther åt pizza på ett golv i väntan på natten. Blev för påverkade för vårt eget bästa och skapade luckor den natten som ännu inte kan förmå sig att fyllas i. Därefter hängde jag med en Linn för att lindra smärtan som konstant infinner sig i kroppen i april. Vi pratade om presens och futurum. Det var en gång för så längesedan som smutsen i mitt rum gick att se igenom.


101


du ger mig så äckligt mycket magknip

jag ser de av dina steg som jag kan

resterande vill jag nog inte ens veta av

 

konstant hyperventilering
radera radera radera

ingen panikångest NEJ


100





























































Moa och Li
av mig.

99








 
jag mår illa
äcklad av att existera

RSS 2.0