102




















Det var en gång för så länge sen du och jag slogs mot dumheten. Jag och en fin Esther åt pizza på ett golv i väntan på natten. Blev för påverkade för vårt eget bästa och skapade luckor den natten som ännu inte kan förmå sig att fyllas i. Därefter hängde jag med en Linn för att lindra smärtan som konstant infinner sig i kroppen i april. Vi pratade om presens och futurum. Det var en gång för så längesedan som smutsen i mitt rum gick att se igenom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0