163
Nära till att kräkas av den ofrivilliga klumpen i magen som växer sig så jävla stor på endast sekunder. Fy fan vad ont det gör att inte vara överrens med sina känslor. Det gör så ont att jag faktiskt spyr, rakt ut dessutom för det här suger så jävla hårt. Hur ska en klara av att leva, göra vardagliga måsten när en kaskadspya kan uppstå utan förvarning för att jag plötsligt påminns. Jag skulle gjort det annourlunda men som du sa är det inte direkt som att man väljer. Så vad fan hjälper det mig. Mitt hjärta är fortfarande lika tungt och jag har lika svårt att andas. Jag är så rädd mest för mig själv och ledsen för hur det känns i mig. Jag längtar efter andra dagar för nu är jag något av en rubbad existens.
Kommentarer
Trackback
