Repeat Reverse Rebuild

Jag har börjat jobba nu det känns skönt att göra något vettigt, tänka på något annat, mindre kul att jobba under finbesök bara. Men innerst inne och ibland utanpå är jag ledsen, det gör ont i mig för jag vill verkligen inte vara det. Det är inte okej att vara ledsen såhär länge, inte över det här. Patetiskt är det och så jävla värdelöst. 

alltså det här: kan jag få återuppleva dagen, kan jag får återförenas med de bästa hälfterna av mig själv. fy fan vad jag inser att saknad är den värsta av känslor som finns. fy fan för att vara utan er.