176

 





Från sekunden jag lade märke till dig. Det är ett romantiserat jävla helvete. Jag behöver sluta vara olyckligt kär, sluta känna mig ensam, sluta gråta av hopplöshet. Men hur fan bär man sig åt när det inte är något som går att välja på. Det finns ju där hela tiden, där bak i huvudet när jag jobbar, handlar, hånglar, i min musik, i mina serier. ''Helvete vad hemskt det är'' skrev jag men utan minsta respons från dig. Äckliga känsla jag hatar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0